Kön: Pojke ♥

Viktuppgång: 11,7 kg.

Förlossningstecken: Nej.

Kläder: Allt som är bekvämt.

Bristningar: Nej.

Naveln putar utåt eller inåt: Inåt, men nu är det en pytteliten del utav naveln som putar utåt. 

Sömn: Rätt okej. Ibland kan man ligga vaken ett tag, speciellt om bebisen har hicka. Men jag är aldrig så där dödstrött om dagarna/kvällarna som vissa gravida kan bli, trots att jag jobbar heltid fortfarande.

Bäst denna veckan: Föräldrautbildningen!

Saknar: Mina snygga kläder jag inte längre får på mig haha.

Cravings: Semlor, kommer slinka ner en och annan.

Bebisens rörelser: "Rullande" rörelser för det mesta och så en och annan spark. 

Illamående: Nej.

Vigselringar på eller av? Av.

Glad eller retlig: HAPPY!!!

Ser fram emot: Spahelgen nästa helg med hjärtat. Mys!!!

 

Andra symptom: Denna vecka är det typiskt att brottas med trötthet, sömnsvårighet och värk. Som jag skrev ovan känner jag mig inte alls supertrött och sömnen är okej. Håller det sig på denna nivå blir det inte så kämpigt fram tills slutet. Vad gäller värk så känns det så klart i ryggen. Känns när man sitter och ligger, och på något sätt har jag till och med vant mig. Fast det är klart att vissa dagar är värre än andra. Speciellt om man suttit konstigt en hel dag på jobbet.

Det är en bra idé att börja förbereda sig mentalt på förlossningen. Tänker mer och mer på det, speciellt efter att vi varit på föräldrautbildningen. Än så länge är det bara positiva känslor.

 

Vad gäller bebisen så fortsätter immunsystemet att stärkas. Den kan nu bekämpa lättare infektioner på egen hand. Även skelettet hårdnar så det är viktigt att få i sig tillräckligt med kalcium. Om man inte skulle få i sig tillräckligt är det ingen fara för bebisen då den tar av mammans egna skelett vid brist. Så det är alltså värre för mamman. Tror inte det är nån vidare fara här, älskar ju både ost och andra mjölkprodukter, som är rika på kalcium.

Denna vecka (om inte tidigare) så lägger sig en del barn tillrätta. När jag var hos barnmorskan för ett par veckor sedan sade hon att bebisen låg med huvudet nedåt. När jag var där i onsdags denna vecka var hon inte säker. Så fort hon började känna och klämma fick mini fnatt och rörde sig och sparkade som tusan, så hon kunde inte bedöma hur han låg. Det är ju ett par veckor kvar, och själv tror jag han ligger med huvudet nedåt då jag känner mest rörelser upptill. Om två veckor, då det är dags för nästa besök på mödravårdscentralen skulle barnmorskan lägga ner mera tid på att känna så att vi vet exakt. Förhoppninsvis är bebis lite lugnare och snällare då haha.