Jag måste ju göra ett avslut på denna omgångs magbilder. Även om vår lilla tjej kom för två veckor sedan, hann vi ju ta magbilden i vecka 40 också.

 

När kortet nedan tas så hade vattnet gått ca 3 timmar innan. Jag hade inga värkar vid tiden då vattnet gick, så när jag ringde in till förlossningen skulle vi komma in på en kontroll efter ca 5 timmar. Jag hade börjat känna av lite värkar så här 3 timmar efter att vattnet gått, men det var absolut inget smärtsamt ännu. Hur som helst, så var jag på väg in i duschen (eftersom vi snart skulle åka) och kommer plötsligt på att vi inte hade tagit veckans magbild. Blir helt exalterad för detta blir ju liksom med största sannolikhet även den sista magbilden. D undrade om jag skämtade när jag sa att vi måste ta kort med tavlan innan vi åker in.

 

Så, på bilden nedan står jag och försöker se jätteglad och oberörd ut, samtidigt som jag har världens största handduk mellan benen och vattnet rinner och rinner. Galet att vi fick till en så bra vinkel så att man inte ser hur jeansen ser ut alltså ha ha. 

 

 

 

 

 

 

 

Nu håller vi tummarna för att jag slipper måla fler tavlor va?

 

 

 

 

 

 

 

Märks ju att det är i slutet på graviditeten då jag knappt har någon rutin alls längre med att lägga ut magbilderna. Snart är ju liksom vecka 39 förbi och jag ligger efter med vecka 38.

 

Minns ni "Ready to Pop" bilden från förra graviditeten? Med tuggummit? Jäklar vad jobbigt det var. Som tur är blev ju resultatet riktigt roligt.

 

 

 

 

 

 

 

Kortet togs i måndags så nu är det ännu färre dagar kvar. . . Yayyyy!!!

 

 

 

 

 

 

 

Vecka 35 som jag inte hunnit lägga ut innan kommer samtidigt som denna (se inlägget nedan).

 

I helgen anordnades en Babyshower till min ära. Åhh ♥ ♥ ♥ Det var såå himla fint alltihop! Till och med att jag vågar påstå att det var den finaste Babyshowern jag någonsin sett. Helt ärligt! Det var helt perfekt anordnat. Allt ifrån dekorationerna, bakverken, maten, lekarna till presenterna som jag fick. Loved it all! TACK alla underbara som medverkade!

 

 

 

 

 

 

Har inte hunnit lägga ut denna förrän nu. Så vecka 35 och vecka 36 (inlägget ovan) kommer samtidigt.

 

 

 

 

 

Nästa vecka ska jag vara super-duper-kreativ och ta igen denna veckan. 

 

 

 

 

 

 

 

Inskolningen har startat och det är pirrigt. Hur ska man klara av detta?! I princip det enda jag tänker på (emellan lillasysters sparkar).

 

 

 

 

 

 

 

Min bebis börjar dagis och jag och D börjar jobba igen. En omställning för hela familjen!

 

 

 

 

 

 

 

Okeeej, här kommer veckans babybump. Tanken är egentligen att jag ska lägga upp dessa senast på måndagar, men oftast hinner jag inte. Att ta korten är inga problem, det är mest detta skrivande som tar tid och gör att man skjuter upp det. Det är på tisdagar som jag går in i ny graviditetsvecka.

 

 

 

 

 

 

 

Roligaste tavlan och fotograferingen vi gjort hittills. Love it! Men fasiken vad svettigt. Ivano väger ju inte lite längre, så att hålla honom med ena armen och samtidigt balansera tavlan med andra, samtidigt som vi försöker underhålla en viss herre . . . MY GOD! Helt svett efteråt. Av ca 130 bilder fanns typ ett tiotal att välja mellan ha ha.

Tanken var att han skulle ha en superhjälte outfit, men eftersom någon har ett humör som jag vet inte vad var till och med denna cape en utmaning.

 

 

 

 

 

 

 

Känns toppen att jag nu är inne i tredje trimestern. Slutspurt!! Det har verkligen gått mycket snabbare denna graviditet. Varje gång jag satte mig ner för att måla en ny tavla kändes det som jag precis gjort den innan. Känns så himla roligt att vi ska bli 4 snart, känns komplett liksom. Fast självklart är vi lite nervösa. Kommer hon att vara lika snäll som Ivano var (betonar var för nu busas det ju för fullt, my God!)?

 

 

 

 

 

 

 

Med Ivano gjorde jag en sån här tavla i vecka 28 så det är inte mer än rätt att göra det nu med. Precis som sist så har jag inte haft några super-cravings. Då tänker jag i termer som man ser på film, när den gravida tvingar ut mannen sent på kvällen för att hon bara måste ha typ choklad. Utan jag är mer sugen på vissa grejjer helt enkelt. Och vem vet, det hade jag kanske varit i vanliga fall också. Det är ju inte direkt någon ovanlig ingrediens man ser.

 

Denna gången är det lite mer frukt på tavlan, beror väl på sommaren. Sedan är Ivano galen i frukt och äter i princip bara det om dagarna så kanske har han påverkat mig. En intressant sak är just att colan är tillbaka. I vanliga fall, när jag inte är gravid, undviker jag läsk så gott det går. Men som gravid tycker jag inte det finns nått godare än en iskall cola. Samma var det med Ivano. Märker dessutom skillnad på vanlig cola (endast det som duger)! och cola zero eller cola light. Annars fattade jag inte vad folk snackade om förr. Cola som cola tänkte jag. Dock tänker jag att det ändå får vara en viss måtta på cola drickandet (sockerbomb jag vet).

 

 

 

 

 

 

 

3 månader kvar!!! Galet!!!

 

 

 

 

 

 

 

Glömt lägga ut bilden i tid, men nu så! I helgen var vi i underbara Skagen, så denna veckas tavla blev ganska så somrig.

 

 

 

 

 

 

Alltså vilken vecka!! Tack och lov slutade allt gott, men det har varit en pärs. Det började med det efterlängtade besöket på MVC förra måndagen. Vi skulle ju äntligen få höra bebisens hjärta och mäta magen för första gången. Min ordinarie barnmorska var på semester så jag fick en annan denna gången. Barnmorskan började i alla fall med att mäta magen och höll på ett tag, det verkade som om hon aldrig fick till det. Men i själva verket mätte hon flera gånger om. Efter ett tag ber hon mig ligga kvar tills hon hämtat en kollega som kan mäta magen, eftersom hon får så lågt mått. Jag tänker att det är konstigt, men inte så mycket mer. Efter ett par minuter kommer hon tillbaka, ensam, och säger att kollegan sagt att det bästa är att ringa specialist mödravården på NÄL och rådfråga med en läkare istället. Vi fortsätter med att lyssna på hjärtat och det låter bra med 149 slag i minuten. Sedan sätter vi oss ner igen och jag blir mer och mer orolig. Barnmorskan säger liksom inget och jag väntar bara på att höra det värsta. Sedan säger hon att sf måttet är alldeles för lågt. Runt denna vecka ska måttet ligga runt 23-24 cm, medans mitt ligger på 18 cm (?!). Hon pekar på kurvan och jag ligger så långt ner att mitt mått liksom inte ens är med. Jag frågar vad det kan bero på och vad som händer här näst, men får höra att det är svårt att säga och att jag ska tänka positivt. Får svara på frågor om jag känner ifall bebisen rör på sig och om jag märkt ifall jag läcker fostervatten. Hon vill att jag jämför om denna bebis sparkar mycket mindre än Ivano gjorde i denna vecka, men vem minns något sånt? Jag sitter där och fattar knappt vad som händer. Känns bara som om jag väntar på att hon ska säga att bebisen kommer att dö. Efter ett tag får vi tid för ultraljud (3 dagar senare!!!) och barnmorskan säger hela tiden att jag ska tänka positivt och inte vara orolig. Det är ju lätt att säga.

 

Dagarna fram till ultraljudet är jättejobbiga, så klart. Känns som man går och väntar in en hemsk dom. Jag googlar och googlar (trots att D sagt att jag inte får), men hittar inget vettigt. Hittar inget som säger att det här eller det här kan det vara, och så här eller så här får man handskas med det.

 

På torsdag är det äntligen dags. När läkaren (ingen barnmorska gör UL denna gången) sätter igång vågar jag knappt andas. Hon säger att vid första anblicken tycker hon att allt ser bra ut. Sedan sätter hon igång och mäter och till slut får vi reda på att allt ser jättebra ut!!! Bebisen är till och med lite större än genomsnittet i denna veckan. Läkaren säger att hon inte vet varför min mage är så liten denna graviditet, kanske ligger livmodern längre bak, men att jag får se det som tur. Kanske vänder det och den börjar växa, eller så har jag bara tur och har en liten mage igenom hela graviditeten. Well okey then! Det kan jag absolut leva med ha ha. Det sjukaste av allt är att jag känt mig större denna gången och klagat på att jag kommer bli sååå stor och så är det raka motsatsen. Så här kommer vecka 25 och min minimage.

 

 

 

 

 

 

 

Vi var som vanligt sena och superstressade, men jag var tvungen att ta veckans magbild, innan vi åkte hemifrån för att fira midsommar. Speciellt med en sådan här fin krans.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ibland har man noll fantasi till en ny tavla, och då är sådana här som "bebis är lika stor som..." eller "bebis är lika lång som..." perfekta. Jag hoppas ni ser att det är en Twister jag försökt mig på ha ha.

 

Annars så förundrades jag ju över min vikt förra veckan. Vår våg är helkonstig alltså. Så nu har jag ställt mig på den och gått av typ 10 ggr för att det verkligen ska stämma. Det är säkert batterierna som är helkass, för jag har inte gått NER i vikt helt plötsligt.

 

 

 

 

 

 

 

Vi hinner ta korten i tid, men det är inte alltid jag hinner uppdatera bloggen. Med andra ord har nu snart halva vecka 23 gått haha. Skärpning!

 

 

 

 

 

 

 

Jo, men här kommer vecka 21. Lagon tills vi går in i vecka 22 imorgon höhö. 

 

 

 

 

 

Häromkvällen när jag nattade busungen så tittade han på magen och började nypas. Inte bara jag som tycker att den växer med rekordfart haha.