Babybump vecka 31

 
 
Okeeej, här kommer veckans babybump. Tanken är egentligen att jag ska lägga upp dessa senast på måndagar, men oftast hinner jag inte. Att ta korten är inga problem, det är mest detta skrivande som tar tid och gör att man skjuter upp det. Det är på tisdagar som jag går in i ny graviditetsvecka.
 
 
 
 
 
 
Hur långt gången: 31 veckor (30+6).
Kön: Tjej ♥
Viktuppgång: 10 kg. Nu händer det grejjer!!! 
Kläder: Sommarkläder! Yay!
Bristningar: Nej!
Naveln putar utåt eller inåt: Beror på hur mini ligger där inne. Oftast utåt.
Sömn: Vaknar ganska ofta och då är det det gamla vanliga, toabesök eller att någon går bananas inne i magen eller att man får en fot i fejjan (av Ivano såklart).
Bäst denna veckan: Att värmen är här, synd bara att sommaren dök upp på ens sista semestervecka.
Saknar: Att få kunna ha på mig en snygg bikini.
Cravings: Fortfarande öl ha ha. Mamma och pappa kom ju hem från Kroatien med god öl till D, då kände jag mig liiite avundsjuk på honom.
Bebisens rörelser: Alltså denna kickboxare är nog värre än vad Ivano var.
Illamående: Nej.
Vigselringar på eller av? Av.
Glad eller retlig: Happy happy happy (skyller på sooolen).
Ser fram emot: Oktober är ju sååå långt bort! Annars ska det bli spännande att träffa min BM.
 
Andra symptom: I appen står det att man nu kan börja sova allt sämre då kroppen börjar förbereda sig inför förlossningen. Det är fortfarande inte så jobbigt, men blir nog tuffare när man börjar jobba igen. Då ska man ju upp tidigt varje dag.
Bebisen behöver nu i princip bara öka i vikt. Det känns skönt att läsa. Skulle hon komma nu behöver man ju liksom inte oroa sig om alla organ hunnit utvecklas som dem ska osv.
 
Annars börjar de nu kännas tungt. Nu är magen så pass stor att man är otymplig. Klarar absolut inte av att gå i samma snabba tempo längre. Inte så mycket för att man blir andfådd utan för att jag får sammandragningar. Känns ju ganska obehagligt. Så då blir det att man automatiskt går sakta och typ håller upp magen med handen (om ni fattar vad jag menar). Dessutom kan jag inte bära runt på Ivano på samma sätt längre. Eller ha honom liggandes på mig, utan att det känns. Gör ju inte ont, men det känns liksom. Så nu börjar dem här sista lite tyngre veckorna. Hade jag inte haft Ivano hade det nog vart mkt lättare. Nu vill man ju liksom leka och göra si och så och så kan man inte. Då blir man lite extra besviken.. Men det positiva är att det går fort. Snart är vår lilla tjej verkligen här!!!!
 
 

Kommentarer från er söta läsare.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback